Goddagens mina kära vänner, sista dagen på jobbet och en smärta i hjärtat jag känner. Men nu har jag lite mer att göra, då jag ute i ett annat rum får sopen framföra. Roligt då jag är en rastlös själ, kan ju göra vad som helst under YIT:s befäl. Men jag har under dagen bestämt mig för att, en utmaning med ett mål jag satt. Att på sex veckor ska jag kunna 100 armhävningar göra, ett schema på en sajt för att jag ska kunna detta utföra. Tror ni jag lyckas eller ej? Ska ta en bild och se om detta är min grej. Så får vi se om det är någon skillnad när våren kommer, så kanske man blir fit när det blir the summer. Återkommer med hur många jag klarat idag, kan inte bli många då jag i armarna är svag. Men tänk vad starka dom skall vara då sommarn nalkas, då ska inte gäddhänget kommer valkas. När högaffeln skall fram, så tänker jag inte stå och känna någon skam. Då kommer jag vara starke Adolf som kvinna, då mitt fläsk till dess ska försvinna!
Nu sitter jag här på jobbet och knegar, sitter här efter fikat och degar. Sitter och fixar ordrar på datan, (så får man inte säga enligt min utbildning men shit the same!) imorse gick jag upp tidigt som satan. Kändes sådär när jag haft svårt att sova en sväng, kanske för att min boyfriend vid halv tre slängde sig i vår säng. Då var man tvungen att från mitten av sängen sig maka, dessutom hade han hicka så hela sängen skaka. Men ikväll blir det tidig natta, så jag imorrn mitt hår orkar platta. Efter jobbet blir det full rulle, träning står på schemat för jag ska inte till sommarn kallas Mulle. Idag är det lön så till helgen kanske man unnar sig nåt nice, för Cash is king och inget bice :) I skolan går det på räls, ska hålla skenet uppe så inget gnälls. För jag har hört att programmering är KUL, fast på lektionen satt jag bara och gapa, jag var nog rätt ful. Ne, nu ska jag återgå till arbetet mitt, ursäkta att uppdatering uteblitt.
Sitter på jobbet och drönar, fast nog är det skönt att det mig avlönar. Rockklassiker på radion det lyssnas på, kommer samma låtar, jag tror jag blir grå. Blir tre hela dagar på detta stället, Så nu så är det slut på gnället. Har börjat analysera reklamen jag hör, vissa är så dålig så jag dör. Men en gav mig lust att rimma, sånt nödrim att jag höll på att svimma. "Lendo, Lendo Sparar du tusen spännpå". Grabbarna här på kontoret sjunger me', Kom på mig själv nyss att sitta med huvet på sne. Men jag gillar mitt jobb ändå, jag gör så gott jag kan med mina uppgifter små. Att sitta här i många timmar till känns bra, men fyra är det dags att röven hemåt dra!
Hej alla glada, har nyss tagit mig från la bada (kritisk översättning av badrum). Nytt år å livet känns bra, slutet av 2011 kan bara dra. Det får räcka med sura inlägg på denna blogg, kanske är det brist på en och annan grogg.
För nu ska vi blicka framåt och se, HELVETE, in med ett skolarbete om en vecka, det är bara att le.
Äh, livet är långt och skolarbetet är kort,
jag hinner nog med det när livet känns torrt.
Imorrn ska jag träffa Sanne Banan,
kanske kan det bli en fika på stan.
Men nu ska jag och mamma tagga,
bandy på internet, det får ej lagga. För skitlagen som spelar på teve är inget att se, för Bollnäsjävlarna skjuter alltid breve.
Men tur är väl de för Brobergs skull,
så många finnar som Bollnäs har, får dom betala tull.
Men nu ska Kalix få bäng, sen ska jag mobba Kalix-Ida en sväng!
Just nu känns det rätt botten, jag har skrivit detta för att få ur mig mina känslor jag känner just vid detta ögonblick. Jag vill inte hänga ut någon, men det finns en tanke bakom det jag skrivit. Dock kan denna botten vara väck redan imorgon bitti, men jag vill ändå förmedla detta. Men ta det inte alltför allvarligt.
Julen kom och gick som den alltid gör, klappar och god mat som sig bör. Juldagen blev en sjuk flopp, när de flesta i glasen tog ett dopp. Då satt jag hemma och stirra, lite för att jag inte ville pengar skulle klirra. Men också för att jag inte hade nånstans att va, så det blev bio som dög bra. Men nu så har jag mest vart less, det mesta är som en lång tristess. Nu, de senaste dagarna jag förstått, något jag tidigare inte förutspått. Jag vet att jag suger på att höra mig av, ja, kanske usel rentuttav. MEN jag trodde jag dög som sällskap eller så, på en festlighet eller fika för två. Men nu jag fått rätt klart på känn, just nu har jag ingen vän.
Sedan vi träffades senaste gången, har mycket hänt som gjort mig nedgången. Först började jag på jobbet i högsta farten, var inte beredd på den (knepiga) starten. Men nu har det blivit bra igen, och bättre blir det, har jag på känn. Sen har jag varit här i Umeå helt allena, då Niklas till hälsingland har skena. Ikväll är det julfest och jag är inte pepp, men jag ska festa och inte hänga läpp. Men nu vill jag hem till Trönö och hänga, inte sitta här i Ume och blänga. Sen skulle jag komma på en lämplig present, så jag på hela jäkla stan har ränt. Hittade inget bra och skoj, jag skulle lika gärna kunna ge bort en livboj. Men nu ska jag inte va bitter och inte va mes, så baj baj, så kanske vi ses.
Sitter här helt alena och flinar som en mes, för det är ju inte varje dag man arbetstillfälle ges. Idag var jag på intervju för ett jobb, försökte vara trevlig och inte bete mig som en snobb. Jag kom inte på mycket att säga, jag trodde aldrig att jag detta skulle greja. Men nyss så ringde arbetsgivarn tillbaka, jag hade fallit dem i smaka.... Så nu ska jag jobba när jag inte pluggar, så nu blir det mycket att göra och fulla muggar. Men det ska bli skönt att få lite klirr i kassan, ungefär lika gött som semla med mandelmassan. Ne, nu när jag fick en kick med energi, känns min essä-uppgift ganska problemfri. Lika bra att börja med skiten, innan jag blir allt för sammanbiten. Men hur ska man kunna vara bitter en dag som denna? När jag dessutom snart ska på roliga träningspass och kalorier förbränna. Sa jag förresten att Ume har snö? Med denna glada dag i tanke, hälsar jag adjö!